Gegga!!!
Tidigt i morse, 5.25 eller nått, kom ett sms från Nathalie. Hon undrade om jag hade lust att hänga på ut till stallet där hon rider för att hålla henne sällskap. Ja, jo det kunde la jag visst göra. Hon hämtade mig vid 17 hugget. Hon hade redan varit ute i stallet och gjort den trista biten, mockat, matat och vattnat. Hon fixade till hästen, Ferrari heter den visst. Efter diverse pyssel var hon klar för avfärd. Tanken var att hon skulle låna Vrånghults paddock och för att ta sig dit måste man gå längs med en hage av nån typ, sen över en åker för att slutligen komma upp på grusvägen vid Vrånghult. Detta kan ju tyckas enkelt. Men att göra det i bäckmörker är allt annat än enkelt!!
Hästen hade inga större problem att ta sig fram, men jag! Jag gick där bakom hästrumpan och hoppades att jag skulle komma fram levande, eller iaf någelunda ren. Hela stigen var bara lera och gegga! Den hade nog inte varit roligare i dagsljus men i mörker var den inget kul alls! Men hur som helst gick det bra, jag kom fram levande och ren.
Nathalie började värma upp hästen. Där stod jag i ett hörn och glodde. Påpälsad som om det vore 20 minusgrader. Efter en stund började hästen trillskas lite, ville inte göra som Nathalie ville. Tillrättavisningarna sket hon blankt i. Sedan kommer 3 småtjejer upp till paddocken med en liten häst. Nathalie såg inte att de kom men det gjorde hästen! Vet inte riktigt hur det gick till men helt plötsligt ser jag att Nathalie trillar av hästskrället!!! Fatta så rädd man blir!!! Hon lyckades dock dämpa fallet med armbågen som nu gör ont. Hon blev nog lite rädd men gav sig upp på hästen igen. Hon red en liten stund till innan vi gick tillbaka till stallet.
På nått mysko vis såg jag bättre på vägen tillbaka. Hästar är inte så vana att ta hänsyn till oss med kortare ben än dom så hon klev på bara, jag gjorde så gott jag kunde för att hålla jämna steg men det sket sig. Jag hamnade på efterkälken rätt snart. Nathalie gjorde hästen klar för natten och sen åkte vi hem!
Nu funderar jag på om jag ska orka plocka ur diskmaskinen, dumt att det inte sker med automatik ju!
Ha det!
Anna
Hästen hade inga större problem att ta sig fram, men jag! Jag gick där bakom hästrumpan och hoppades att jag skulle komma fram levande, eller iaf någelunda ren. Hela stigen var bara lera och gegga! Den hade nog inte varit roligare i dagsljus men i mörker var den inget kul alls! Men hur som helst gick det bra, jag kom fram levande och ren.
Nathalie började värma upp hästen. Där stod jag i ett hörn och glodde. Påpälsad som om det vore 20 minusgrader. Efter en stund började hästen trillskas lite, ville inte göra som Nathalie ville. Tillrättavisningarna sket hon blankt i. Sedan kommer 3 småtjejer upp till paddocken med en liten häst. Nathalie såg inte att de kom men det gjorde hästen! Vet inte riktigt hur det gick till men helt plötsligt ser jag att Nathalie trillar av hästskrället!!! Fatta så rädd man blir!!! Hon lyckades dock dämpa fallet med armbågen som nu gör ont. Hon blev nog lite rädd men gav sig upp på hästen igen. Hon red en liten stund till innan vi gick tillbaka till stallet.
På nått mysko vis såg jag bättre på vägen tillbaka. Hästar är inte så vana att ta hänsyn till oss med kortare ben än dom så hon klev på bara, jag gjorde så gott jag kunde för att hålla jämna steg men det sket sig. Jag hamnade på efterkälken rätt snart. Nathalie gjorde hästen klar för natten och sen åkte vi hem!
Nu funderar jag på om jag ska orka plocka ur diskmaskinen, dumt att det inte sker med automatik ju!
Ha det!
Anna
Kommentarer
Trackback