Tröttsamt


Jag har sen helgen på Ramsbergsgården mediterat en hel del. Inte lika lätt på egen hand som en ledd meditation. Hur som. Jag har kommit fram till att jag är alldeles för feg. Så mycket hade varit så annorlunda om jag bara vågat. Rätt löjligt att hela tiden tänka på vad andra tycker och tänker.  Jag skiter i allt men det skiter jag i. Men det gör jag ju inte. Jag bryr mig om vad min familj och mina vänner tycker och tänker till en viss del. Anser mig vara självständig, klarar mig bra på egen hand. Men det är inte alltid så roligt att kunna själv. Många gånger ber jag om hjälp bara för att jag helt enkelt inte vill kunna själv. Jag vill behöva någon ibland och känna mig behövd.


 Mina 6 år som singel gör ju inte saken bättre precis. Jag har blivit för van att bara ha mig själv att ta hänsyn till, blivit för van att alltid göra allt själv, att alltid komma hem till ingen. Van vid att bara göra vad jag vill. Kan tänka mig att många skulle ge vad som helst för att få ha det så ibland, men jag är rent ut sagt jävligt trött på mig själv. Vem faan tror jag att jag är som kan dissa potentiella pojkvänner bara för att de inte är precis exakt som jag vill. Bara för att jag inte blir kär som en 14 åring vid första ögonkastet.


Jag har under de senaste 6 åren träffat många bra killar, men vill jag träffa dem igen. Nej, varför ska jag ge dem en chans till? De sabbade ju allt redan första gången genom att inte uppfylla mina krav/önskemål, krav/önskemål som inte vet vilka de är. Jag hittar/skapar fel på dem. Och om jag nu mot förmodan hittar någon som uppfyller mina krav/önskemål, är han helt enkelt inte intresserad eller så missuppfattar jag hela skiten och sabbar det för mig själv. Jag önskar jag hade lättare för att bli kär. Att jag inte var så van vid att reda mig själv. Jag anser att om jag inte får den jag vill ha kan jag vara utan, vilket i praktiken innebär att jag är ensam!  Alltid utan!


Inte faan är det så jag vill ha det! Klart att jag vill dela vardag och fest med någon. Att ha någon som blir glad när man kommer hem, nån att längta efter, nån att ta hänsyn till, nån att sova med, nån man kan plocka upp efter. Nu plockar jag bara upp min egen röra.  Allt handlar bara om mig mig mig mig och som jag sa så är jag jävligt less på mig!  

Anna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback